Afrika

Afrika
Afrika i världen.
Politisk karta.
Area:
Folkmängd:
Antal stater:
Autonoma regioner:
Högsta punkt:
Lägsta punkt:
30 221 532 km²
1 022 234 000[1] (2010)
55
8
Kilimanjaro 5 895 m ö.h.
Assalsjön 156 m u.h.

Stater
Algeriet Algeriet
Angola Angola
Benin Benin
Botswana Botswana
Burkina Faso Burkina Faso
Burundi Burundi
Centralafrikanska republiken Centralafrikanska republiken
Djibouti Djibouti
Egypten Egypten
Ekvatorialguinea Ekvatorialguinea
Elfenbenskusten Elfenbenskusten
Eritrea Eritrea
Etiopien Etiopien
Gabon Gabon
Gambia Gambia
Ghana Ghana
Guinea Guinea
Guinea-Bissau Guinea-Bissau
Kamerun Kamerun
Kap Verde Kap Verde
Kenya Kenya
Komorerna Komorerna
Republiken Kongo Kongo-Brazzaville
Demokratiska republiken Kongo Kongo-Kinshasa
Lesotho Lesotho
Liberia Liberia
Libyen Libyen
Madagaskar Madagaskar
Malawi Malawi
Mali Mali
Marocko Marocko
Mauretanien Mauretanien
Mauritius Mauritius
Moçambique Moçambique
Namibia Namibia
Niger Niger
Nigeria Nigeria
Rwanda Rwanda
São Tomé och Príncipe São Tomé och Príncipe
Senegal Senegal
Seychellerna Seychellerna
Sierra Leone Sierra Leone
Somalia Somalia
Sudan Sudan
Sydafrika Sydafrika
Sydsudan Sydsudan
Swaziland Swaziland
Tanzania Tanzania
Tchad Tchad
Togo Togo
Tunisien Tunisien
Uganda Uganda
Zambia Zambia
Zimbabwe Zimbabwe

Självutnämnda stater
Somaliland Somaliland


Särskilda områden
Ceuta Ceuta (Spanien)

Kanarieöarna Kanarieöarna (Spanien)

Madeira Madeira (Portugal)

Frankrike Mayotte (Frankrike)

Melilla Melilla (Spanien)

Frankrike Réunion (Frankrike)

Sankta Helena Sankta Helena (Storbritannien)

Västsahara Västsahara (Marocko)


Största städer:


Satellitfoto

Afrika är jordens näst största kontinent (efter Eurasien) och även jordens näst största världsdel efter Asien, både vad gäller areal och folkmängd. Med världsdelens öar inräknade mäter Afrika 30 244 050 km², vilket motsvarar 20,3 % av jordens landmassa eller cirka 6 % av jordens totala area. Omkring 22 miljoner km² av dessa ligger i tropikerna vilket gör den afrikanska kontinenten till världens varmaste kontinent. I Afrika bor det ungefär 1 miljard människor i 55 länder – en sjundedel av jordens befolkning. Dess längd i nordlig-sydlig riktning är omkring 8 000 km och dess största bredd omkring 7 800 km.

Etymologi

Ordet "Afrika"s etymologiska bakgrund är dunkel, och ordet har dessutom haft olika betydelse under olika epoker.

I äldre tider kallades allt land väster om Egypten för "Libyen". Enligt den grekiska historieskrivaren Herodotos berättelse seglade feniciska sjömän på uppdrag av den egyptiska kungen Neko runt Libyen, det vill säga kontinenten Afrika redan omkring 600 f.Kr.

När romarna först använde termen Africa terra avsåg de före andra puniska kriget endast trakten kring Karthago, det vill säga motsvarande ungefär dagens Tunisien där själva staden Karthago låg samt stora delar av Libyen och Algeriet. Romarna uppfattade först Egypten som en del av Asien, och det var först geografen Ptolemaios som drog gränsen vid Suez. Under kejsartiden kom Africa att avse hela det området romarna kände till av kontinenten, och allt eftersom européerna har upptäckt mer och mer av kontinenten har termen avsett ett allt större område. Namnet ska ha avsett "landet där afri" (singularis: afer) bodde. Afer avsåg namnet på ett folk som kan motsvara dagens berber. Vikingarna under 800- och 900-talen kallade norra Afrika för "Blåland".

Geografi

Detta avsnitt är en sammanfattning av Afrikas geografi

Geologiskt är Afrika en mycket gammal kontinent, i huvudsak uppbyggd av urberg. Under jordens forntid var den en del av jättekontinenten Gondwanaland. Denna gled isär under juraperioden och kritaperioden för 100-150 miljoner år sedan, och så fick Afrika sin nuvarande form.

Inom sina regelbundna kuster rymmer den en total yta på omkring 30 244 050 km² inklusive öarna. Afrika åtskiljs från Europa av Medelhavet och förenas med Asien i sitt nordöstra hörn genom näset vid Suez, omkring 130 km i bredd. Omkring 8 000 km skiljer den nordligaste punkten, Ras ben Sakka i Tunisien, från dess sydligaste, Kap Agulhas i Sydafrika. Från Kap Verde, dess västligaste punkt, till Ras Hafun i Somalia är det omkring 7 400 km. Afrikas kuster mäter omkring 28 000 km (1 km kust på 1 057 km²) varav Medelhavet står för 5 400 km, Atlanten 11 000 km, Indiska oceanen 8 700 km och Röda havet 2 900 km, och avsaknaden av djupare bukter och betydande halvöar blir uppenbar om man jämför med Europas 9 700 000 km² som omgärdas av 32 000 km kust (1 km kust på 278 km² land), eller för det fjordrika Norge, där motsvarande siffra 385 000 km² land och en kuststräcka på 20 000 km (1 km kust per 19 km² land).

Afrikas genomsnittliga höjd över havet är omkring 600 m, vilket motsvarar de båda amerikanska kontinenternas höjd men är lägre än den asiatiska på omkring 950 m. Jämfört med de andra kontinenterna utmärker sig Afrika med en liten andel landområden på mycket hög respektive mycket låg höjd. Landområdena under 180 m ö.h. upptar en osedvanligt liten del av den totala landmassan, och även de högsta delarna, som är betydligt lägre än motsvarande i Asien, utgörs av isolerade berg och bergskedjor. Generellt ligger de högre platåerna i öst och söder och de lägre delarna åt väst och norr och med en linje från ungefär vid Röda havets mitt till Kongoflodens mynning kan kontinenten delas upp i ett lågland i norr och ett högland i söder. Man kan således dela upp Afrika i fyra övergripande landområden:

  1. Slättlanden vid kusterna – ofta med mangroveträsk insprängda – når aldrig långt in från kusterna utom vid vattendragens nedre delar. Slamrika slättland finns egentligen bara vid de större flodernas deltan, och annars utgör kustområdena det lägsta steget i en serie terrasser som bildar stigningen upp till de inre platåerna.
  2. Atlasbergen i norr som ligger isolerat av Saharaöknen som bitvis ligger under havsnivån.
  3. De södra och östra höglanden som ligger på mellan 600-1 000 m ö.h.
  4. De nordliga och västra slättlanden, inklusive Sahara, som kantas och genomfars av stråk med högra landområden, men i allmänhet håller sig under 600 m ö.h.

Skog täcker cirka en femtedel av Afrikas yta.

Hela Afrika har ett tropiskt eller subtropiskt klimat.

Fauna

Detta avsnitt är en sammanfattning av Afrikas fauna

Afrika är huvudsakligen känt för den öppna savannen med väldiga hjordar av hovdjur som afrikansk buffel, gnuer, antiloper, giraffer och zebror. Dessa jagas av stora rovdjur som lejon, hyenor och geparder. Den afrikanska djungeln befolkas av ormar och primater samt av vattenlevande djur som krokodiler och groddjur. Afrika har även det största antalet arter som kan räknas till megafaunan, bland annat afrikanska elefanter, trubbnoshörning och flodhäst, på grund av att kontinenten bara i mindre utsträckning var påverkad av det massutdöende som skedde under pleistocen.

Historia

Detta avsnitt är en sammanfattning av Afrikas historia

Den första mänskliga migrationen, från kontinenten men även inom Afrikas kuster, kan spåras lingvistiskt, kulturellt och genom datoranalyser av genetiskt material. Någonstans i Östafrika tror dagens forskare att de första hominider uppkom. I Etiopien har man hittat ett två miljoner år gammalt skelett som uppkallades Lucy, den första kända mänskliga primaten.

Tidigare civilisationer och handel

Några av de mest kända afrikanska civilisationerna. Civilisationer från olika tidsepoker visas parallellt.

Lingvistiska spår tyder på att Bantufolk emigrerade från Västafrika in i khoisanfolkets (de som tidigare kallades bushmän och hottentotter) område och undanträngde dem. Bantufolken använde en uppsättning grödor, bland annat kassava och jams, som var mer lämpade för jordbruk i det tropiska Afrika, och med sitt jordbruk kunde bantu försörja en betydligt större folkmängd än de undanträngde jägare eller samlare. Bantufolkens traditionella bosättningsområde sträcker sig från Saharaöknen till de tempererade regionerna i söder. Historiskt har deras vapen varit spjut, sköld, pil och båge. Det för khoisanspråkens karaktäristiska klickljuden återfinns i nguni- och bantuspråk som till exempel xhosa och zulu. Khoisanspråken talas idag främst av utspridda minoritetsgrupper i södra Afrika i länderna kring Kalahariöknen.

Afrika söder om Sahara har bestått olika stater och riken, mindre stadsstater samt stammar och klaner. Det forna egyptiska riket, är en av världens äldsta stater, och den mest kända av de äldre afrikanska civilisationerna. Det fanns även statsbildningar i Nubien, Ghana, Timbuktu, Kanem-Bornu och i nuvarande Zimbabwe.

Nordafrika kom från och med 600-talet under arabiskt inflytande – en tid av kulturell blomstring – och med kamelens hjälp spreds Islam och den arabiska kulturen genom Sahara och vidare söderut. Arabiska och persiska handelsmän spred likaså Islam längs med den östafrikanska kusten parallellt med en omfattande svart slavhandel. Detta östafrikanska handelsutbyte med araber och perser sträckte sig ända bort till Java, därmed den etniska, kulturella och språkliga mångfalden på Östafrikas kust, Madagaskar och Komorerna.

Arabvärlden och Europa utforskar kontinenten

Det arabiska intresset för Afrika går långt tillbaka, men handel med slavar från centra som Lamu och Zanzibar vid östkusten har pågått åtminstone sedan senare delen av 1000-talet e Kr. De miljoner slavar som exporterades till arabvärlden och österut finns dock inte kvar idag som etnisk grupp där, till skillnad från Västindien och Amerika. Vart de tog vägen är ett mysterium än idag. Slavhandel med svarta pågår fortfarande i vissa arabländer, till exempel Sudan.[2]

Under 1300-talet började vissa europeiska handelsexpeditioner få kontakt med Nord- och Västafrika.

Från 1500-talets mitt fram till förbudet mot slavhandel i Storbritanniens parlament 1807, som kom att få full kraft först något årtionde senare, handlades slavar från lokala stamledare i främst Väst- och Centralafrika. Flera miljoner afrikaner såldes på detta vis som slavar till främst de Europeiska kolonierna i Amerika.

Tidiga kolonisatörer var araber, portugiser och spanjorer. Därefter koloniserades kontinenten av framförallt av Storbritannien, Frankrike, Spanien, Italien, Belgien, Nederländerna, Tyskland och Portugal.

Koloniseringen

Detta avsnitt är en sammanfattning av Kapplöpningen om Afrika
Politisk karta över Afrika från 1890.

Från slutet av 1000-talet koloniserade Arabiska köpmän den afrikanska östkusten. Holländarna koloniserade på 1600-talet den då relativt folktomma södra udden av Afrika. Portugiserna grundade flera kolonier i västra Afrika och vid nuvarande Moçambique. I mitten av 1800-talet leddes flera expeditioner in i de centrala delarna av Afrika, bland annat av Livingstone och Speke, men också den svenske upptäcktsresanden Andersson. Denna kolonisering förändrade i grunden det ekonomiska livet på kontinenten, och innebar i flera fall ensidig export av naturresurser. Kung Leopolds rovdrift på sin privata koloni Kongostaten är ökänd och kostade miljontals afrikanska liv.

I Afrika fanns efter första världskriget endast tre självständiga stater nämligen konungariket Egypten, republiken Liberia och konungariket Abessinien. Tanger bildade med sitt område en internationell zon. För övrigt var hela världsdelen uppdelad på kolonier åt europeiska makter.[3]

Flertalet kolonier erhöll självständighet under slutet av 1950-talet och början av 1960-talet. Avkoloniseringen resulterade i flertalet fall med katastrof, där diktatur och etnisk rensning vanligen blev följden, till exempel i Rhodesia (nuvarande Zimbabwe), Rwanda, Uganda, Nigeria m.fl. stater.

Politik

Detta avsnitt är en sammanfattning av Afrikas politik
De blå länderna är demokratier enligt tankesmedjan Freedom House.

Det postkoloniala Afrikas politik har i hög grad präglats av diktatur, statskupper och brist på mänskliga rättigheter.

Nationerna i Afrika har ofta visat sig vara instabila stater som efter självständigheten hemsökts av korruption, våldsamma statskupper, despotism och militärdiktaturer. Under perioden 1960-1989 genomfördes över 70 kupper och 13 mordpresidenter. Under det kalla kriget kämpade USA och Sovjetunionen om makten i Afrika, och tillsammans med länder som Frankrike och Kuba, stödde de aktivt diktaturer och iscensatte flera av dessa kupper och illgärningar mot demokratiskt valda regeringar. Enligt en spridd uppfattning beror många militära konflikter om territorier och gränser under Afrikas moderna historia på de gränser från kolonial tid som huvudsakligen drogs upp efter Kongokonferensen, men detta kan inte visas eftersom något jämförelseområde inte finns. Konflikter i Afrika har ofta drivits av tillgången till kontinentens rika råvarutillgångardiamanter och metaller som guld, platina, uran och koppar.

Korruption och havererade politiska program har lett till utbredd undernäring och undermålig infrastruktur orsakar alltjämt brist på mat och rent vatten. Sanitetsproblemen har också orsakat en akut spridning av bland annat HIV-viruset som leder till sjukdomen AIDS.

Trots nöd och umbäranden finns vissa positiva tecken – demokratiskt valda regeringar växer i antal även om de inte utgör någon majoritet ännu. Genom påtryckningar från till exempel Internationella valutafonden (IMF) har många afrikanska stater lyckats vända en nedåtgående ekonomisk spiral som varat i flera decennier till en positiv tillväxt. Om man beaktar IMF:s katastrofala misslyckanden i länder som Argentina och Filippinerna är det dock oklart i vilken omfattning dessa konventionella ekonomiska kriterier ger en rättvis bild av vad Afrika faktiskt behöver.

De afrikanska ledarna har i olika omgångar sökt former för samarbete sinsemellan. Hittills har dock detta inte lyckats särskilt väl. Under inbördeskriget i Kongo var det grannstaterna som spädde på konflikten snarare än utomafrikanska stater, och motivet var främst att skaffa kortsiktiga vinster genom att utvinna diamanter och andra mineraler. Antalet döda i konflikten har uppskattats till 3,5 miljoner under en femårsperiod.

De politiska samarbetsorganisationer man skapat har inte kunnat leva upp till förväntningarna. Organisationen för afrikansk enighet (OAU 1963-2002) kallades till exempel diktatorsklubben för dess tendens att alltid stödja de sittande politiska ledarna och ägna väldigt lite energi åt att främja den vanlige afrikanens mänskliga rättigheter. 2002 skapades i stället Afrikanska unionen, som är tänkt att underlätta ett framtida samarbete mellan kontinentens stater. Hittills har denna organisation inte klarat att hantera till exempel utrotningskriget i Darfur-provinsen i Sudan, där en arabisk statsledning tillåtit slakt på hundratusentals av bantubefolkningen i sydväst. En avgörande skillnad mellan såväl OAU som AU å ena sidan och EU å den andra, är att EU startades av en grupp länder som satte demokrati och mänskliga rättigheter i fokus för den egna politiken, och som krävt detta av tillkommande medlemsstater. OAU och AU har från början i stället varit territoriellt inriktade, och visserligen haft demokrati och mänskliga rättigheter som skrivelser i sina stadgar, men ytterst sällan satt kraft bakom dessa ord. På så sätt liknar AU mer FN än EU.

Ekonomi

Detta avsnitt är en sammanfattning av Afrikas ekonomi
Jordbrukare på en jamsodling i Kamerun

Afrikas ekonomi omfattar ungefär 887 miljoner människor i 54 olika stater (Juli 2005). Afrika är världens fattigaste kontinent, och den är, i medeltal, fattigare än den var för 25 år sedan. På FN:s Human Development Report från 2003 (som rankade världens 175 länder enligt en rad kriterier) var plats mellan 151 och 175 intagna av länder i Afrika.

Det finns dock länder som lyckas bra ekonomiskt, bland andra Botswana, Ghana och Sydafrika. Etiopien har också en relativ bra ekonomi tack vare den höga tillväxten i landet på cirka 11-15% per år. Sydafrika har en väl fungerande inhemsk aktiehandel och har stora naturtillgångar i bland annat guld och diamanter och ett väl fungerande rättsväsen. Det finns i Sydafrika även tillgång till investeringskapital, stora marknader och utbildad arbetskraft. Det finns även andra afrikanska länder, exempelvis Egypten, som länge haft en väl fungerande handelssektor och ekonomi.

Kontinentens kust mot Atlanten återfinns stora fyndigheter av olja. I Nigeria finns en av världens mest betydande oljereserver och landets ekonomi är bland de snabbast växande i världen.

Afrikas jordbruk sysselsätter drygt hälften av Afrikas befolkning och är den viktigaste näringen. Cirka 6 % (ungefär 1 814 600 km²) av världsdelens yta är uppodlad, mest i savannområdena. I stora delar av de brukningsbara områdena är jordens bördighet ganska låg. De bästa jordarna återfinns i begränsade höglandsområden som i till exempel Kamerun och Östafrika.

Demografi

Detta avsnitt är en sammanfattning av Afrikas demografi

Befolkning

Människan, Homo sapiens sapiens, antas härstamma från Afrika och spred sig sen härifrån till de omgivande kontinenterna. Den svarta befolkningen söder om Sahara tillhör den ursprungliga befolkningen som hela tiden levat i Afrika.

Norr om Sahara präglar samröret med övriga Medelhavsområdet och inte minst sydvästra Asien både befolkning, språk och kultur.

På ön Madagaskar, som var obebott under lång tid, härstammar majoriteten av befolkning från människor som emigrerat från Indonesien. Under kolonialtiden skedde inflyttning från Europa och Asien till södra Afrika där den icke-svarta befolkningen idag utgör betydande minoritetsgrupper.

Afrikas befolkning uppvisar många av de för utvecklingsregioner typiska drag såsom höga födelsetal i kombination med sjunkande dödstal med snabb befolkningsökning och låg medelålder (45 % är under 15 år) som följd. Även om befolkningstätheten varierar kraftigt mellan olika regioner, Afrika är generellt en glestbefolkad kontinent med i genomsnitt 27,8 invånare per km².

Afrika är den kontinent som har den lägsta urbaniseringsgraden, med endast 25% boende i städer. Även här är variationerna stora, och i norra och östra Afrika finns en lång urban tradition.

Språk

Detta avsnitt är en sammanfattning av Afrikas språk
Språkfamiljer i Afrika

Uppskattningsvis finns det ungefär 1800 talade språk i Afrika idag. Vissa av dessa, till exempel Swahili, Hausa, och Yoruba, talas av många miljoner människor, medan det finns andra som bara talas av några hundra eller ännu färre. Afrika har även många olika teckenspråk. De flesta afrikaner talar som modersmål ett språk tillhörande någon av de fyra språkfamiljerna afroasiatiska språk, nilo-sahariska språk, Niger-Kongospråk eller khoisanspråk.Med några få nämnvärda undantag i östra Afrika, har nästan alla afrikanska länder språk som har sitt ursprung utanför världsdelen som officiellt språk, på grund av kolonialismen och mänsklig migration. Till exempel används i ett stort antal afrikanska länder franska eller engelska som administrativt språk för stat, handel, utbildning och media. Arabiska, portugisiska, afrikaans och malagassiska är andra exempel på språk med ursprung utanför Afrika som idag används av miljoner afrikaner, både i offentliga och privata sammanhang.

Religion

Detta avsnitt är en sammanfattning av Afrikas religion
Se även: Kristendomen i Afrika

Kristendom och islam är de största religionerna i Afrika, 46,3 % av alla afrikaner är kristna och 40,5 % är muslimer. Resten 11,8 % tillhör olika lokala afrikanska religioner som funnits före den europeiska kolonisationen. Ett mindre antal afrikaner är hinduer, eller har tro från judisk tradition. Exempel på afrikanska folk som tillhör judendomen är Beta Israel, Lembafolk och Abayudaya i östra Uganda. Sydafrika och Angola har över 55% kristna katoliker.

Kultur

Detta avsnitt är en sammanfattning av Afrikas kultur

Afrika har ett stort antal överlappande kulturer, och flera tusen olika etniska grupper. Den mest konventionella distinktionen är den mellan området söder om Sahara och området norr om öknen. De nordliga länderna associerar sig främst med arabkulturen, medan de sydliga länderna består av i sin tur många olika kulturella områden. En av de största kulturella identiteterna är den som innefattar alla folk som talar något bantuspråk.

Det går också att göra en indelning i gamla franska Västafrika å ena sidan, och resten av Afrika (mer specifikt de brittiska eller portugisiska kolonierna i södra och östra Afrika) å andra sidan. En annan kulturell linje går mellan de afrikaner som håller kvar vid sina gamla traditionella livsstilar, och de som har anpassat sig till en mer modern livsstil. Det går även att dela upp traditionalisterna i sådana som ägnar sig åt uppfödning av boskap, och sådana som ägnar sig åt jordbruk.

Afrikansk konst och afrikansk arkitektur reflekterar de afrikanska kulturernas diversitet. De äldsta exemplen på afrikansk konst är 75 000 år gamla pärlsmycken gjorda av nassariusskal, dessa hittades i Blombosgrottan. Pyramiderna i Giza var världens högsta byggnader under 4 000 år. Klippkyrkorna i Lalibela i Etiopien, bland vilka Bete Giyorgis ("St. Göranskyrkan") är mest välkänd, är också kända exempel på afrikansk arkitektur.

Regioner och territorier

Regioner i Afrika:
Regioners namn[4] och
territorier, med flagga
Area
(km²)
Folkmängd
(2010)[5]
Befolkningstäthet
(per km²)
Huvudstad
Centralafrika:
Angola Angola1 246 70019 081 91215,3Luanda
Kamerun Kamerun475 44019 598 88941,2Yaoundé
Centralafrikanska republiken Centralafrikanska republiken622 9844 401 0517,1Bangui
Tchad Tchad1 284 00011 227 2088,7N'Djamena
Republiken Kongo Kongo-Brazzaville342 0004 042 89912,9Brazzaville
Demokratiska republiken Kongo Kongo-Kinshasa2 345 41065 965 79528,1Kinshasa
Ekvatorialguinea Ekvatorialguinea28 051700 40124,9Malabo
Gabon Gabon267 6671 505 4635,6Libreville
São Tomé och Príncipe São Tomé och Príncipe1 001165 397165,0São Tomé
Nordafrika:
Algeriet Algeriet2 381 74035 468 00014,9Alger
Egypten Egypten[6]1 001 45081 121 00081,0Kairo
Libyen Libyen1 759 5406 355 1123,6Tripoli
Marocko Marocko446 55031 951 41271,5Rabat
Sudan Sudan1 886 06833 551 94117,8Khartoum
Tunisien Tunisien163 61010 480 93464,1Tunis
Västsahara Västsahara (Marocko)[7]266 000530 5002,0El Aaiún
Områden som är likställda delar av europeiska stater:
Kanarieöarna Kanarieöarna (Spanien)[8]7 4922 117 519282,6Las Palmas de Gran Canaria,
Santa Cruz de Tenerife
Ceuta Ceuta (Spanien)[9]2078 6743933,7
Madeira Madeira (Portugal)[10]797267 302335,4Funchal
Melilla Melilla (Spanien)[11]1273 4606121,6
Södra Afrika:
Botswana Botswana600 3702 006 9453,3Gaborone
Lesotho Lesotho30 3552 171 31871,5Maseru
Namibia Namibia825 4182 283 2892,7Windhoek
Sydafrika Sydafrika1 219 91250 132 81741,1Bloemfontein, Kapstaden, Pretoria (Tshwane)[12]
Swaziland Swaziland17 3631 186 05668,3Mbabane
Västafrika:
Benin Benin112 6208 849 89278,6Porto-Novo
Burkina Faso Burkina Faso274 20016 468 71460,1Ouagadougou
Kap Verde Kap Verde4 033495 999123,0Praia
Elfenbenskusten Elfenbenskusten322 46019 737 80061,2Abidjan, Yamoussoukro[13]
Gambia Gambia11 3001 728 394152,9Banjul
Ghana Ghana239 46024 391 823101,9Accra
Guinea Guinea245 8579 981 59040,6Conakry
Guinea-Bissau Guinea-Bissau36 1201 515 22441,9Bissau
Liberia Liberia111 3703 994 12235,9Monrovia
Mali Mali1 240 00015 369 8099,1Bamako
Mauretanien Mauretanien1 030 7003 459 7733,4Nouakchott
Niger Niger1 267 00015 511 95312,2Niamey
Nigeria Nigeria923 768158 423 182171,5Abuja
Sankta Helena Sankta Helena (Storbritannien)4104 11810,0Jamestown
Senegal Senegal196 19012 433 72863,4Dakar
Sierra Leone Sierra Leone71 7405 867 53681,8Freetown
Togo Togo56 7856 027 798106,1Lomé
Östafrika:
Burundi Burundi27 8308 382 849301,2Bujumbura
Komorerna Komorerna2 170734 750338,6Moroni
Djibouti Djibouti23 000888 71638,6Djibouti
Eritrea Eritrea121 3205 253 67643,3Asmara
Etiopien Etiopien1 127 12782 949 54173,6Addis Abeba
Kenya Kenya582 65040 512 68269,5Nairobi
Madagaskar Madagaskar587 04020 713 81935,3Antananarivo
Malawi Malawi118 48014 900 84190,3Lilongwe
Mauritius Mauritius2 0401 299 172636,8Port Louis
Frankrike Mayotte (Frankrike)374204 114545,8Mamoudzou
Moçambique Moçambique801 59023 390 76529,2Maputo
Frankrike Réunion (Frankrike)2 512846 068336,8Saint-Denis
Rwanda Rwanda26 33810 624 005403,4Kigali
Seychellerna Seychellerna45586 518190,1Victoria
Somalia Somalia637 6579 330 87214,6Mogadishu
Sydsudan Sydsudan633 7838 207 60713Juba
Tanzania Tanzania945 08744 841 22647,4Dodoma
Uganda Uganda236 04033 424 683141,6Kampala
Zambia Zambia752 61413 088 57017,4Lusaka
Zimbabwe Zimbabwe390 58012 571 45432,2Harare
Total30 305 0531 022 234 40033,7

Se även

Referenser

Noter

  1. ^ "World Population Prospects: The 2010 Revision" Arkiverad 6 juni 2012 hämtat från the Wayback Machine. United Nations (Department of Economic and Social Affairs, population division)
  2. ^ Human Rights Watch BBC World
  3. ^ Supplement Afrika i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1922)
  4. ^ Enligt FN:s regionindelning av världen.
  5. ^ "World Population Prospects: The 2010 Revision" Arkiverad 6 juni 2012 hämtat från the Wayback Machine. United Nations (Department of Economic and Social Affairs, population division)
  6. ^ Egypten brukar anses ligga i två världsdelar, Nordafrika (enligt FN:s regionindelning) och Västasien; befolknings- och arealuppgifterna avser endast den afrikanska delen, väster om Suezkanalen.
  7. ^ Västsahara är ockuperat av Marocko, som också har anspråk på området.
  8. ^ De till Spanien hörande Kanarieöarna brukar geografiskt räknas till Nordafrika på grund av deras relativa närhet till Marocko och Västsahara; befolknings- och arealuppgifterna är från år 2001.
  9. ^ Den spanska exklaven Ceuta omges på landsidan av Marocko i Nordafrika; befolknings- och arealuppgifterna är från år 2001.
  10. ^ Det till Portugal hörande Madeira brukar geografiskt räknas till Nordafrika på grund av deras relativa närhet till Marocko; befolknings- och arealuppgifterna är från år 2001.
  11. ^ Den spanska exklaven Melilla omges på landsidan av Marocko i Nordafrika; befolknings- och arealuppgifterna är från år 2001.
  12. ^ Bloemfontein är Sydafrikas judiciella huvudstad, medan Kapstaden är säte för den lagstiftande församlingen och Pretoria är administrativ huvudstad. Staden Pretoria har inlett en process för att eventuellt byta namn till Tshwane.
  13. ^ Yamoussoukro är Elfenbenskustens officiella huvudstad, men Abidjan fungerar de facto som huvudstad.

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Externa länkar